Tränade skejt med lillkusinen idag på Vegavallen innan jag åkte hem igen.
söndag 20 februari 2011
fredag 18 februari 2011
Utspritt kontor
09.15-10.15 Klassisk lektion i Ramundberget med en kille som ska åka stafettvasan. Jag frågade hur han gör när han åker i nedförsbackar: "Korstecknet och sen satsar jag" var svaret.
18.00-20.00 Två stycken klassiska lektioner på Vegavallen i Tierp.
Efter det ett varv på elljusspåret med halva styrkan på Melins Cykel & Sport.
tisdag 15 februari 2011
Ödsla med beröm
Det sägs att infektionskänsligheten ökar med 5 % vid störd nattsömn, t.e.x om du vaknar av att du får ett sms. Jag är av den bestämde uppfattningen att man får skylla sig själv om jag ringer och väcker någon klockan sju på morgonen. När man sover har man telefonen avstängd. Punkt.
Vid 7 timmars sömn eller mindre så ökar infektionskänsligheten med hela 30 % finns det siffror på. Eftersom min klocka ringer 06.56 varje morgon (det är det senaste man kan ställa då siffrorna 7,8 och 9 har bestämt sig för att sluta leverera) så är det snart dags att gå och lägga sig då ;).
Min pappa tror inte att jag fixar att få dit min nya takbox utan hjälp av en kille. Så nu letar jag efter en TJEJ i Funäsdalen som kan hjälpa mig. Min mamma skäms över takboxen jag har idag och min kollega skrattar åt den. Snart blir det ordning när denna kommer att pryda taket.
Jag fick ett mejl och jag kan bara hålla med om att "beröm behöver vi alla få, helst så mycket som det bara går". Tack Ida!
Jag fick höra från en vän som hade tränat längd med dig... Hon tyckte att du var toppen och menade att om hon nu tar sig i mål på tjejvasan så har du en stor del i den prestationen!
Jag blev inte förvånad av att höra detta, du är ju en toppentjej vad det gäller det mesta! Men beröm behöver vi ju alla få, helst så mycket det bara går!
Igår var det alla hjärtans dag, jag fick en spontan kram mitt ute i spåret av en danska jag körde längdlektion med. Dejlig! =)
Vid 7 timmars sömn eller mindre så ökar infektionskänsligheten med hela 30 % finns det siffror på. Eftersom min klocka ringer 06.56 varje morgon (det är det senaste man kan ställa då siffrorna 7,8 och 9 har bestämt sig för att sluta leverera) så är det snart dags att gå och lägga sig då ;).
Min pappa tror inte att jag fixar att få dit min nya takbox utan hjälp av en kille. Så nu letar jag efter en TJEJ i Funäsdalen som kan hjälpa mig. Min mamma skäms över takboxen jag har idag och min kollega skrattar åt den. Snart blir det ordning när denna kommer att pryda taket.
Jag fick ett mejl och jag kan bara hålla med om att "beröm behöver vi alla få, helst så mycket som det bara går". Tack Ida!
Jag fick höra från en vän som hade tränat längd med dig... Hon tyckte att du var toppen och menade att om hon nu tar sig i mål på tjejvasan så har du en stor del i den prestationen!
Jag blev inte förvånad av att höra detta, du är ju en toppentjej vad det gäller det mesta! Men beröm behöver vi ju alla få, helst så mycket det bara går!
Igår var det alla hjärtans dag, jag fick en spontan kram mitt ute i spåret av en danska jag körde längdlektion med. Dejlig! =)
måndag 14 februari 2011
Passgång
Ibland kan jag tycka att jag gör ett värdefullt jobb, tänk vad jobbigt att köra passgång ett helt Vasalopp ;)
Idag har jag jobbat sen kl.8.00. Nu är klockan mer än åtta på kvällen. Som att dyka ned i en Gott och blandat-påse ungefär:
Annonsjobb Magazinet Härjedalen
Instruktör på gymet, ett pass med mina tanter
Längdskidskola två gånger om
EightStonesNorth, skrivjobb och planering
Villan1951, lägga in pass på datorn
Mikaelas, bokföring, bokningar och planering
Om man har ont på utsidan av halsen så kan man också konstatera att man inte landade helt bra varenda gång igår.
Idag har jag jobbat sen kl.8.00. Nu är klockan mer än åtta på kvällen. Som att dyka ned i en Gott och blandat-påse ungefär:Annonsjobb Magazinet Härjedalen
Instruktör på gymet, ett pass med mina tanter
Längdskidskola två gånger om
EightStonesNorth, skrivjobb och planering
Villan1951, lägga in pass på datorn
Mikaelas, bokföring, bokningar och planering
Om man har ont på utsidan av halsen så kan man också konstatera att man inte landade helt bra varenda gång igår.
söndag 13 februari 2011
Dansk, utför och jobb.
Idag syntes jag i längdspåret på ett par dynastar mytic rider (läs: breda alpinskidor) med dunjacka, stakandes. Det var inte så att jag bara hamnade där utan det var väl medvetet. Inte som den dansk som åkte 5 kilometer i Ramundberget på alpinskidor och trodde att det var skidåkning rätt och slätt. Skidor som skidor liksom. För bra skidåkning i lössnö får man ibland kämpa någon kilometer på att ta sig tillbaka till liften ;)
Jag har haft några jobb under hösten, fler än ett, färre än tio. Nu har jag halvtid på Eightstonesnorth. Suveränt komplement till skidskolan min.
Förresten så undervisar jag i norduppland om en knapp vecka:
Tierp, Uppsala, Stockholm. Kanske vill du eller vet någon som vill träna upp sin längdteknik. Mikaelas Skidskola kommer till Vegavallen, Tierp nästa helg. Hör av er och boka in en lektion! www.info@mikaelas.se
Jag har haft några jobb under hösten, fler än ett, färre än tio. Nu har jag halvtid på Eightstonesnorth. Suveränt komplement till skidskolan min.
Förresten så undervisar jag i norduppland om en knapp vecka:
Tierp, Uppsala, Stockholm. Kanske vill du eller vet någon som vill träna upp sin längdteknik. Mikaelas Skidskola kommer till Vegavallen, Tierp nästa helg. Hör av er och boka in en lektion! www.info@mikaelas.se
Bilder från Tännäs i lördags.
onsdag 9 februari 2011
Pappas flicka
Något av höjdpunkten när jag var liten var när min pappa kom hem från jobbet. Om det var bra väder satt jag ute på trappen på Åkervägen och väntade, annars inne vid köksfönstret.
Sedan dess har han varit idolen och pappas flicka förblir jag alltid.
När jag var yngre sa jag ibland att jag fått alla dåliga sidor av min pappa, acne var en, sen kommer jag inte ihåg några fler så det var säkert inte så allvarligt alls det där ;), men jag var väl tonåring. Jag fick bra sidor också; jag gillar ju knäckebröd och jag har bra spelförståelse när det kommer till att vara 11 stycken i två lag som springer efter en och samma boll (läs:fotboll).
Idag fyller min pappa år. Trots att han är gammal kör han fortfarande ifrån mig i skidspåret.
Grattis på födelsedagen pappa!
Sedan dess har han varit idolen och pappas flicka förblir jag alltid.
När jag var yngre sa jag ibland att jag fått alla dåliga sidor av min pappa, acne var en, sen kommer jag inte ihåg några fler så det var säkert inte så allvarligt alls det där ;), men jag var väl tonåring. Jag fick bra sidor också; jag gillar ju knäckebröd och jag har bra spelförståelse när det kommer till att vara 11 stycken i två lag som springer efter en och samma boll (läs:fotboll).
Idag fyller min pappa år. Trots att han är gammal kör han fortfarande ifrån mig i skidspåret.
Grattis på födelsedagen pappa!
Syster fick ta all skit
Det finns en skidtävling som har otroligt mycket charm som jag gärna åker, trots att den egna satsningen på att åka fortast är nedlagd. I år kommer jag med all sannolikhet att missa den. Det är trist. Tävlingen går av stapeln den 20/2 och går mellan Vemdalen och Hede eller tvärtom (vartannat år).
Trosavikrännet är namnet.
Jag har åkt den två gånger. Tävlingen är 3 mil, man väljer om man vill åka själv eller i lag med allt ifrån två deltagare till fem tror jag att det är.
Första året åkte jag med Peter Asp. Speakern envisade sig med att kalla Peter för Peter Aspa och mig för Miken Sundbom.
Växlingen går till så att man överför (!) nummerlappen. Vilket ju innebär att om den som ska växla ligger i en grupp så tappar man ju automatiskt några sekunder som man får se till att staka ikapp. Nummerlappen sitter som en liten sporttop på min lillasyster, med betoning på lilla. Föreställ dig hur den då sitter ganska tight på gubbarna med ölmage. ;)
Vätskelangningen är på vissa ställen i nedförsbacke med en 90 graders kurva direkt efter langning. Det är som gjort för att man ska stanna. Gör man inte det täcks hela tävlingsdräkten av blåbärssoppa. Jag vet, jag har testat.
Jag och Peter vann.
Det var upp till mig och syster att göra samma sak året därpå. Syster åkte först och växlade över till mig. Jag gick ut hårt, någonstans inbillar jag mig att jag borde kunna åka nästan lika fort som förut. Det kan jag inte och på slutet blev jag väldigt trött. Men jag visste att vi ledde så jag bet i.
Med knappa kilometern kvar försvann spåret, ett skoterspår gick till höger och ett till vänster. Jag tog höger. Det var fel. Jag vände inte, jag var för trött. Så såg jag spåret genom skogen. Jag kastade mig in i skogen och pulsade och hoppade över en å och fortsatte pulsa för att ta mig ut på spåret. Jag kom ut på spåret. Jag kom ut på upploppet. Jag åkte i mål och vann. Men jag missade förvarningen. Jag tog ingen genväg, men en senväg. Men jag åkte ju inte rätt, så därför funderade man på att diska oss. Slut på energi, trött och lite sur, så muttrade jag i att det måste ju finnas spår eller iaf skyltar så de fick skylla sig själva.
Vi blev inte diskade.
Vi vann.
På prisutdelningen lottades det ut priser. När syster fick gå upp på scen så trodde de att hon var jag, så där fick då 16-åriga syster stå och skämmas för att jag fuskat:
"Här har vi en som är både vilsen och sur"
Jag var inte sur då kan jag lova, då skrattade jag dubbelvikt ;)
Jag fick ett mejl från Fredrik igår:
Tack för lektionerna!
Här kommer en hel del feedback och annat.
Efter senaste och sista passet körde jag den 15-km rundan du rekommenderade. Hade enbart fokus på tipsen kring dubbelstakningen. Otroligt nog höll jag då närmare 17,5 km/h och det med låg snittpuls (138 slag/min, ca 73% av max). Med min vanliga räk-stil uppskattar jag det till att jag med en puls runt dryga 150 hade kört med ett snitt på strax under 15 km/h.
Idag (med ganska dåliga väderförhållanden) fokuserade jag på diagonalandet och till och från hade du nog varit rätt stolt om du sett vad du fått mig att göra.
Trosavikrännet är namnet.
Jag har åkt den två gånger. Tävlingen är 3 mil, man väljer om man vill åka själv eller i lag med allt ifrån två deltagare till fem tror jag att det är.
Första året åkte jag med Peter Asp. Speakern envisade sig med att kalla Peter för Peter Aspa och mig för Miken Sundbom.
Växlingen går till så att man överför (!) nummerlappen. Vilket ju innebär att om den som ska växla ligger i en grupp så tappar man ju automatiskt några sekunder som man får se till att staka ikapp. Nummerlappen sitter som en liten sporttop på min lillasyster, med betoning på lilla. Föreställ dig hur den då sitter ganska tight på gubbarna med ölmage. ;)
Vätskelangningen är på vissa ställen i nedförsbacke med en 90 graders kurva direkt efter langning. Det är som gjort för att man ska stanna. Gör man inte det täcks hela tävlingsdräkten av blåbärssoppa. Jag vet, jag har testat.
Jag och Peter vann.
Det var upp till mig och syster att göra samma sak året därpå. Syster åkte först och växlade över till mig. Jag gick ut hårt, någonstans inbillar jag mig att jag borde kunna åka nästan lika fort som förut. Det kan jag inte och på slutet blev jag väldigt trött. Men jag visste att vi ledde så jag bet i.
Med knappa kilometern kvar försvann spåret, ett skoterspår gick till höger och ett till vänster. Jag tog höger. Det var fel. Jag vände inte, jag var för trött. Så såg jag spåret genom skogen. Jag kastade mig in i skogen och pulsade och hoppade över en å och fortsatte pulsa för att ta mig ut på spåret. Jag kom ut på spåret. Jag kom ut på upploppet. Jag åkte i mål och vann. Men jag missade förvarningen. Jag tog ingen genväg, men en senväg. Men jag åkte ju inte rätt, så därför funderade man på att diska oss. Slut på energi, trött och lite sur, så muttrade jag i att det måste ju finnas spår eller iaf skyltar så de fick skylla sig själva.
Vi blev inte diskade.
Vi vann.
På prisutdelningen lottades det ut priser. När syster fick gå upp på scen så trodde de att hon var jag, så där fick då 16-åriga syster stå och skämmas för att jag fuskat:
"Här har vi en som är både vilsen och sur"
Jag var inte sur då kan jag lova, då skrattade jag dubbelvikt ;)
Jag fick ett mejl från Fredrik igår:
Tack för lektionerna!
Här kommer en hel del feedback och annat.
Efter senaste och sista passet körde jag den 15-km rundan du rekommenderade. Hade enbart fokus på tipsen kring dubbelstakningen. Otroligt nog höll jag då närmare 17,5 km/h och det med låg snittpuls (138 slag/min, ca 73% av max). Med min vanliga räk-stil uppskattar jag det till att jag med en puls runt dryga 150 hade kört med ett snitt på strax under 15 km/h.
Idag (med ganska dåliga väderförhållanden) fokuserade jag på diagonalandet och till och från hade du nog varit rätt stolt om du sett vad du fått mig att göra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)