Anklagad för brott

Igår:
Kl. 17.00 Kvällspasset inleds.
Kl. 18.30 Tappar bitsen till skruvdragaren
Kl. 19.45 Kör fast med skotern
Kl. 21.00 Kör fast med skotern för andra gången
Kl. 22.00 Tappar bitsen för andra gången
Kl. 22.30 Släpar stegen upp för hela slalombacken vid Svansjöliften i Tänndalen
Kl. 23.30 Sitter på en släpkärra genom Funäsdalen.
Spännband? fungerade alldeles utmärkt med rumptyngd.
Kl. 23.50 Kvällsfika
Kl. 01.15 God natt

Slet igår med reklamskyltar i backen, jobbade kvällspasset kan man säga. Inte fick jag någon cred för det, men väl en anklagelse från fröken Rapp ;)
Länk till anklagelsen

Jag har byggt mig en liten gris och en liten tomte så här i juletider.

Magnus Loo

Bygdens son avslutar sin proffskarriär

FUNÄSDALEN. Magnus Loo var under nära ett decennium en av världens allra främsta friåkare. Förutom topplaceringar i skidtävlingar världen över så medverkade han bland annat i tolv internationellt distribuerade skidfilmer. Magnus Loo summerar exklusivt sin karriär för Tidningen Härjedalens och Länstidningens läsare.

- Det blir en slags begravning, vi kan väl surra på så kommer svaren av sig själv, säger Magnus Loo och skrattar, när vi träffas för att gå igenom en karriär som just tagit slut och blicka framemot en ny.

Det finns få som kan stoltsera med att ha haft sitt namn internationellt etablerat inom friåkningen så länge som Magnus Loo. Tolv internationellt distribuerade skidfilmer, ett antal tv-dokumentärer, otaliga reportage och intervjuer i de största europeiska och amerikanska skidtidningarna. Bland filmerna var sju av dem med Free Radicals vars filmer ses av en miljonstor publik.

I våras ställde han ett ultimatum till sig själv, skulle han fortsätta så var det med en större budget. I samma veva började han att känna en mättnad på skidåkning och en nyfikenhet på annat infann sig.

- Har man börjat tänka i andra banor är det nog dags att sluta och det vore kul att hinna med en annan karriär innan 45 också, mitt första riktiga jobb har jag nu i Oslo som 33-åring, säger Magnus Loo och skrattar.

- Bästa anledningen var egentligen att jag var nöjd, jag ville gå vidare. Nöjd är ett fult ord i svenskan, men så var det.

Framtidsplanerna är inte helt utstakade, men han kommer att ha en fot kvar i skidvärlden och arbeta med hans tidigare sponsorer, vara domare och hålla föreläsningar.

Stockholm lockar och studier.

- Det är luddigt, jag vet inte vad jag vill bli, det kan bli alltifrån marknadsföring till något kreativt. Jag har beslutsångest, säger Magnus Loo utan att se särskilt bekymrad ut. Han förklarar att på ena sidan finns det man borde göra, det mest logiska och på den andra sidan, vad man vill göra, att följa hjärtat.

- Hade jag följt hjärtat som jag gjorde med skidåkningen hade jag hållit på med musik för länge sedan och spelat trummor i ett band, men det är nog svårt att göra två saker i livet på så sätt, funderar Magnus Loo och förklarar att han inte ser trummorna som en hobby utan mer som en besatthet.

- Jag kanske blir en rik bodybuilder som åker i parken, skrattar Magnus Loo och tänker sig en 34-årig klump på jibbskidor. 

Park, gym och trummor blir det mer av nu när proffskarriären är över.

Magnus Loo har alltid gått in helhjärtat i saker och ting och menar att man ska kräma ur allt vad man kan av sin potential. Han är målmedveten, seriös och hårt arbetande, men privat så är det en annan bild han ger av sig själv.

- Jag kan anstränga mig hur mycket som helst, men får jag möjlighet att slappa kan jag vara hur lat som helst istället. Jag är rätt oseriös privat, yvig, snäll och ärlig med utflippad humor.

Historien om Magnus Loos skidkarriär tar sin start i Svansjöliften i Tänndalen. På ett par längdskidor och med ishockeyhjälm tog hans pappa med honom upp till toppen.

- Jag tror aldrig att jag åkt i en barnbacke i hela mitt liv, säger han.

Magnus Loo skolades på skidgymnasiet i Järpen och blev landslagsman i puckelpist där han körde Europacup, världscup och bärgade ett antal SM-tecken innan friåkningssatsningen tog över i början på 2000-talet.

- De flesta tror att det är värsta guldjobbet att köra friåkning och de får de gärna tro, men det finns två sidor av myntet, säger Magnus Loo och berättar om slitet med sponsorer, resor, planering, budgetering, projekt och annat.

- Det är också styggt att erkänna att man tränar hårt, men det börjar bli mer accepterat.  

Motgångar och svårigheter har kantat karriären, men Magnus Loo är fast besluten i att om man klarar en motgång så kommer man starkare ur den. Domen från läkare: aldrig mer skidåkning har han hört några gånger nu. Projekt som stupat hör också till vardagen.

- Vågar man förlora något har man dubbelt att vinna. Man får vara beredd att ta smällen, att krascha på skidor är bra.

Magnus Loos skidåkning karaktäriserades av att vara teknisk och allsidig.

- Jag var en av de första i Sverige som piskade av trick i terrängen, jag försökte få mina filmsekvenser att se lekfulla ut, jag ville förmedla skidglädje.

När första skidfilmen visades lipade hela familjen, efter den valde hans mamma att inte titta på fler. Magnus Loo är själv den största kritikern och när han väljer att visa sin senaste film för undertecknad är det bara andra gången han ser den själv.

- Jag har fått mer perspektiv på vad jag gjort redan, det är sällan man tar ett steg tillbaka och kollar på vad man har åstadkommit. Jag kommer säkert få mer distans och det som skulle kunna vara negativt har säkert fått vingar om fem år. Det är fortfarande färskt inpå nu.

På frågan om han kommer sakna proffskarriären så tror han att han kan komma att bedöva den actionfyllda biten, men får han chansen är det en damm som brister.

- Jag visualiserar ibland vad jag har gjort och inte gjort, jag kan få hjärtrusning och ligga vaken på nätterna till klockan tre och tänka på skidåkning.

Mer information om Magnus Loo, bilder och klipp går att hitta på hans hemsida: www.magnusloo.com

Behöver varken tejp för näsan eller dubbla mössor

 Sol och snö i Funäsdalen idag. Primaloftjackan har varit grym, varm och skön ute i längdspåret, men det är ändå skönt att graderna krupit upp lite så det räcker med dun till och från träningspassen.

Textilbromsen någon?

Igår under längdlektionen i Bruksvallarna gick jag igenom lite utförsteknik med fartställning. Jag frågade gruppen hur de brukar göra.

"Finns det något annat sätt än att kasta sig om det går för fort?"

"Jag kör på textilbromsen!"

Textilbromsen är precis som det låter, textilerna i snön så låter man byxorna stanna upp farten. 

Jag lärde dem en annan variant, hade inte hört talas om textilbromsen förrän igår =)

Det snöar här också!

En av grupperna jag kör längdskidskola med i helgen.

Efter dagens lektioner blir det julmarknad på Völlan med familjen Östlund, mys! 

Jag sitter inte still i fem timmar i onödan

Jag skrev tenta idag. Tiden man skulle få sitta var kl. 9.00-14.00.
Idag har jag bokat in en längdlektion i Bruksvallarna kl.14.00 med sju personer. Så det var till att bli klar i tid, optimist som man är.
Det gick fint, hade svarat på alla frågor kl.10.15. Verkade ju onödigt, efter att ha läst igenom svaren, att sitta kvar i knappa fyra timmar till.


Fick ju några timmar över och kan fila på annons till fjällnytt. Utan text här.

För er som inte vanligtvis kikar på Gokväll, om det nu kan vara någon som läser denna blogg och inte gör det, vilket jag misstänker utan att dra hela min målgrupp över en kam.
Så tänkte jag att jag länkar till ett klipp som visades i veckan. Det är filmat från jobbet mitt jag hade i somras uppe på Djupdalsvallen. Ungefär 17.20 in i klippet. Lägg märke till Mallas händer som har god hand om våffelsmeten ;)

Gokväll i Funäsdalen och uppe på Djupdalsvallen

Jag tror inte att jag åker snowboard

 

Sista veckan med min artikelserie i TidningenHärjedalen, en av världens bästa snowboardåkare, Jakob Wilhelmson.

"Jag ser mig själv som en lugn person och min snowboardåkning är också ganska lugn, det går hand i hand. Jag gör inte för vilda saker, varken på snowboarden eller som person."

Om jag utgår från att bilden här ovan visar lugn snowboardåkning, så vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva min egen snowboardåkning. 

Jag kanske inte ens ska kalla det, att jag åker snowboard? ;)

Mer något i stil med, hasar nerför backen på en planka. 

Jag lägger upp artikeln för er som inte får tag på någon tidningen den här veckan och ändå vill läsa om Jakob. 

Sista året som proffs för Jakob Wilhelmson

Att Funäsdalen är en bra plats att åka skidor på är ingen nyhet, inte heller att det bor många väldigt duktiga skidåkare där. Detsamma gäller snowboard. Tidningen Härjedalens artikelserie är inne på sin sista vecka. Idag tar vi tempen på byns allra bästa snowboardåkare, Jakob Wilhelmson.

- I princip så är jag uppvuxen i backen, vi bodde i backen som barn, säger Funäsdalens i särklass bästa, en av Sveriges bästa, ja världsnamnet inom snowboard, Jakob Wilhelmson och skrattar.

Med en farmor och farfar som startade Pinnens Skidskola och en mamma och pappa som jobbade i backen så föll det sig naturligt att mycket tid spenderades där.  

- Jag vet inte hur det är nu, men när jag var liten fanns det inte så mycket att välja på, antingen åkte man alpint eller så åkte man längd.

Kring 11-års ålder byttes alpinskidorna ut mot brädan, den enkla anledningen, det var roligare.

I år har Jakob Wilhelmson haft ovanligt få dagar på snö. När vi ger oss iväg mot parken berättar han att det är första gången på elva år som han inte åker snowboard under sommaren. Ett tidigt besök på Funäsdalsberget brukar också vanligtvis finnas med, men nu är första gången för den här säsongen. Sedan sju år tillbaka är han bosatt i Åre.

- Just nu känns det som om både Åre och här är hemma. När jag ska åka hit säger jag att jag ska åka hem och när jag ska till Åre säger jag att jag ska åka hem.

Det finns annat än bara snowboardåkande i livet för Jakob Wilhelmson, Greta 9 månader och Edvin 2 år och 3 månader pockar båda på uppmärksamheten. I år är sista året som Jakob Wilhelmson satsar som proffsåkare.

Han kommer att ställa upp i några tävlingar och göra kortare resor med fotning. Något mer filmande är det tveksamt om det blir.

- Det är filmandet som tar mest tid, tidigare har jag kunnat vara på resande fot i fem månader, nu vill jag vara hemma med barnen.

Sedan 14-års ålder har Jakob Wilhelmson haft samma snowboardsponsor, nu är han dessutom distributör åt märket. I år anordnar han också en snowboardcamp för ungdomar förutom den egna satsningen, den första hölls på Funäsdalsberget förra helgen.

- Det är kul med en ungdomssatsning och jag vill ge en bredare syn på sporten. Det är skillnad på alpint och snowboard, på hur sporten ser ut. Snowboard innefattar så mycket och det är många som kanske inte ens vill åka ett OS, säger Jakob Wilhelmson.

Halfpipe är en gren som finns med på det olympiska programmet och många tycker att det är konstigt att Sverige inte har några åkare med där, inte Jakob Wilhelmson.

- Det finns ingen anläggning i Sverige med halfpipe, det är som att tro att en störtloppsspecialist som inte åker slalom skulle vinna OS i slalom, säger han.

Jag frågar om han har någon målsättning med säsongen.

- Nej egentligen inte, ha kul och åka lite skidor med Edvin, säger Jakob Wilhelmson skrattande och funderar vidare.

- Det är kul när man lär sig nya saker och just nu lär jag mig nog mer i företagandet och med campen än med snowboardåkandet.

- Det är svårt att hänga med, med alla nya tricks, säger han och nickar bort mot ett gäng yngre killar som tagit plats i fåtöljerna bredvid.

Jakob Wilhelmson är ödmjuk och ger ett professionellt intryck. Han är ingen som förivrar sig i onödan.

- Jag ser mig själv som en lugn person och min snowboardåkning är också ganska lugn, det går hand i hand. Jag gör inte för vilda saker, varken på snowboarden eller som person.

Få av er läsare skulle säkert kalla Jakob Wilhelmsons snowboardåkning för särskilt lugn, de flesta av er skulle säkert bli mäkta imponerade. Jakob Wilhelmson är en av världens bästa på bräda.